Musik är något som är ett måste för mig, spelar ingen roll vart jag går. 

Musik ger mig chansen att drömma mig bort till en annan dimension, en annan värld där inte regler, stress och tid finns. Musik ger mig en chans att minnas roliga och tråkiga saker som har hänt i mitt liv. Den berör min själ och mina känslor, ibland ytligt, ibland riktigt djupt.

När man har en riktigt bra dag så dunkar musiken ur högtalarna, men när dom sorgsna dagarna brukar komma så brukar känslosamma låtar komma fram.

Ibland kommer dom känslosamma låtarna komma fram bara för ren avkoppling. 

Jag skulle bli så rastlös om det inte fanns musik. Om gud eller någon annan skulle säga till mig: "Okey David, nu får du inte lyssna på musik på en hel månad" - hur skulle jag reagera? - Jag skulle nog börja trumma på allt som går att trumma på med händer fötter. Jag skulle nog börja sjunga för att komma ihåg låten själv, så jag inte glömmer bort den. Sen vet jag inte, jag skulle nog blir mer och mer galen mentalt tror jag.

Så visst har musik en betydelse för oss alla?! 

Jag vet inte hur jag kan beskriva den här känslan just nu, en blandning av ledsen, argsint, sårad, nedtryckt, ångest och skuld. Men här ska fan inte tårar rinna, jag har berättat för dig (T.H) att jag inte vill, jag har egna intressen och vill inte festa varje helg, basketen och andra grejer tar tid och plats, men du verkar ju inte ha något annat än jobbet? Vad gör du på kvällarna? Hur ser ditt liv ut? Vem är du egentligen?

/David 

Tiden rinner iväg, om cirka en månad kommer beskedet från Pliktverket där det står i ett brev om jag kommer göra lumpen eller inte. Jag hoppas jag blir antagen, lumpen är ett äventyr som måste upplevas!

/David 

Livet borde levas baklänges! Det mest orättvisa med livet är att det slutar med döden! Det borde vara precis tvärtom. Man borde dö först, så var det avklarat.

Sen bor man på ett ålderdomshem. Man blir utsparkad därifrån för att man är för frisk, hämtar ut pensionen och när man börjar arbeta får man en guldklocka första dagen. Man jobbar i 40 år tills man är ung nog att njuta av ungdomens sorglösa behag. Dricker sprit och partajar och så är det tid för högskolan. Så småningom har man kommit ända till småskolan. Att bli en liten unge och leka utan att behöva ta ansvar. Sedan blir man baby och tillbringar de sista nio månaderna i spa med lyx som centralvärme och matleverans. Sen slutar det hela med en orgasm! Kan livet bli roligare att leva?

Jag är glad över att du var en sådan social person som jag kom i kontakt med över internet!

Nu ska du över på ett stort äventyr i USA, du ska plugga på Universitetet i La Crosse, jag önskar dig allt gott och lycka till! Ge inte upp vad du än gör mannen. 

Jag ser fram emot att höra hur det går under året, gör mig inte besviken ;) 

Som sagt, lycka till och allt gott från mig, David!

Vill ni läsare också veta hur det går för "Elements" i USA? Klicka då in på hans egna blogg;  http://elements.magnusbetner.com

tack för mig och godnatt!

/ David 

När jag kom hem efter träningen såg jag att min käre mor satt och kolla på en dokumentär om just könsstympning.

Det var någon journalist som var nere i Etiopien tror jag, som intervjuade massa folk om deras tankar om könsstympning. Min egna åsikt är att omskärelse är fruktansvärt, jag fattar inte att man kan göra en sådan smutsig operation mot en pojke eller flicka. Att man gör det för hygienens skull förstår jag inte heller? Dom omskär ju pojken/flickan pga religösa skäl, men jag tror inte profeten Mohammed eller Allah är omskurna, isåfall, hur skulle dom som utövar denna religon veta det?

Jag är glad över att det blev en lag i Sverige 2006, att könstympning blev förbjudet att utföra.

Jag hoppas att många av mina läsare håller med mig 

Denna  går ut till dig Andreas som jag lärde känna över internet, jag kommer ihåg att du skrev att du var på väg till Sydafrika, det fick mitt intresse att klicka sig fram till din profil på www.playahead.se (en svensk ungdoms community site) Det var då jag fick se vad du höll på med, du var på väg i ditt livs största äventyr på en cyckel som skulle ta dig hela vägen ned till Sydafrikas sydligaste spets. "Varför gör han detta" - tänkte jag. Han gjorde det för alla fattiga barn i världen.

Så nu har han för andra gången försökt att nå Afrikas sydligaste spets, första gången blev tyvärr cyckeln stulen i Tyskland. Så han fick beställa alla delar från nätet. När alla delar hade anlänt till honom monterade han ihop sin nya cyckel och trampade vidare. När han hade trampat ner till Spanien blev han bestulen igen på allt utom cyckeln. Men han gav inte upp!

(Jag hoppas att ni har förstått hur seg den här mannen är? Han ska till Afrika med eller utan cyckel, that's it) 

Nu har han fixat nytt visa, digitalkamera osv och just nu är han i Marocco och är magsjuk, så det kommer ta några extra dagar tills han är fit-for-fight igen! Om ni blev intresserade av denna sida så kan jag ge er Andreas länk till sin egna hemsida som är:

www.narfstrom.se

Där kan ni hitta hans dagliga blogg, fotografier osv.

Tack för mig,

David 

Så blev det dagen den 16 Januari 2008, jag visste att denna dag skulle göra ont på kvällen.

Efter jag hade praktiserat klart på min praktikplats i Tingvalla så begav jag mig till Sigtuna Spa (jag fick en överraskning av Lollo också, hon bara uppenbarade sig vid tingvalla's busshållplats, inte undra på att jag blev glad!)

Men som sagt begav jag mig till Sigtuna Spa för att få en uppfriskning för mina slitna basketfötter med en liten oro i kroppen. Den rädlsan försvann väldigt snabbt, och tjejen gjorde ett superjobb. Tack så mycket, det känns verkligen som "jag har fått ett par nya fötter" - som väldigt många brukar säga efter dom har varit på fotvård.

Jag rekomenderar fotvård varmt, visst det kanske är lite dyrt, men det är värt varenda öre!